Att synliggöra det osynliga, svårgripbara eller borttappade


Det här (se ovan) är en animering av Shaun Tans bok ”The Lost Thing”. Jag och även ungarna älskar allt vad Shaun Tan tar sig för och är så glada att hans böcker översätts till svenska. De i familjen som oftast känner sig omotiverade till att läsa bokstäver, blir plötsligt livligt nyfikna och intresserade av just bokstävernas funktion och betydelser i Tans illustrationer. I den här filmen talar berättarrösten  förvisso engelska, men jag tror att de vilda, rikliga illustrationerna hjälper alla att förstå och tolka berättelsen och lämnar få av oss besvikna.

 


Här ovan kan du se en intrvju (också på engelska) med Shaun Tan som talar om sin bok ”Sommarregler” (Rules of Summer) och hur den kom till. Den här boken illustrerar det märkliga som händer när ett vardagsuttryck omtolkas eller misstolkas och blir något helt annat. Jag verkligen älskar hur den här boken kan få oss att tänka till om hur vi uttrycker oss och varför. En del talesätt, metaforer eller aforismer uppfatts som något helt annat av en annan person med ett annat sätt att tolka världen. Det räcker egentligen med att vara ospecifik för att det ska kunna bli rejäla missförstånd mellan oss människor. Ibland kan det bli fullständigt tokigt och läskigt, ibland utlöser det ett högljytt skrattanfall. Fascinerande i båda fallen.

Pappan (som tänker på ostens användningsområden ex. i matlagning): -Vi kan te.x. riva osten…

Ungen (som för sitt inre ser hur -vi personligen- pappan och barnet, river sönder osten med naglarna och därför förvirrad och rädd utbrister):  -Varför ska vi RIVA osten!?!

 

Nedan finns ett animerat bildspel av Shaun Tans bok ”The red tree” (Det röda trädet) om att finna hopp.

Annonser

Hur du undervisar särbegåvade barn

varfor-hur1

Min 8-åring har två särbegåvningar. Han är liksom många andra ungar med särbegåvning en stor perfektionist vilket ibland hindrar honom. Dels hindrar det honom i att slutföra en uppgift men han kan också helt låta bli att ta sig an och påbörja en uppgift eftersom kraven han ställer på sig själv (men också på omgivningen) är för höga och på ett eller annat sätt har han redan räknat ut hur och varför han (eller omgivningen) någonstans kommer att misslyckas med uppgiften. Då blir det istället ett tvärt ”nej” eftersom det är jobbigt att misslyckas. Är han tillräckligt motiverad (kanske tillsmmans med en person som han kan acceptera som ”ledare”) och energinivåerna är på topp så kanske han  ändå kan ta sig an och pröva. Av den här breskrivningen så låter det kanske som om det inte finns mycket han vågar ta sig för att pröva, men på något underligt sätt så har han ändå plötsligt förstått hur han ska göra, hur något fungerar eller varför. Plötsligt en dag kan han ta sig an uppgiften, plötsligt en dag så bara kan han det där tricket med sparkcykeln, eller förklara varför blixten tar genvägar ner till marken.

Att skriva eller läsa själv tycker han är fruktansvärt tråkigt. Så länge det inte finns koppling till hans egen verklighet, så länge han inte själv kan dra nytta av det är han fullständigt omotiverad och näst intill äcklad. Han kan knappt ta i skolans läsebok eftersom den är så tråkig. Men när han ser en varningsskylt på stan, eller någon spännande bild med undertext i en bok eller på TV, eller i spelen på surfplattan, då är det roligt, personligen nödvändigt och absolut motiverande att läsa. Att känna sådär är fömodligen högst mänskligt, det är bara det att somliga av oss är lite mer svartvita än andra. Är det kul då är intresseradarn PÅ, är det trist då är intresseradarn absolut helt och hållet SUPER-AV. Men hans förmågor att läsa och skriva säger ingenting om hans övriga begåvningar. Förmågor är en sak, kunskap och förståelse är något helt annat.

Hemma försöker vi hitta alla möjliga tillfällen där vi kan smyga in lite läs eller skrivträning i hans vardag, men tyvärr blir våra planer ofta genomskådade och han ger svar på tal. ”Skriv inköpslistan själv du som kan stava rätt” svarar han, eller ”Varför ska jag läsa sagan när du gör det mycket snabbare?”. Då gäller det att ha ett klurigt svar att komma med, som han inte kan värja sig för som ”Därför att jag har en förkylningsblåsa i halsen och min läkare har sagt att jag ska använda rösten så litet som möjligt”. ”Men då kan vi väl ta en bok utan text så slipper du läsa högt.” eller ”Vad heter din läkare?” eller ”Jag vet att du inte har ont i halsen för du har pratat och sjungit konstiga sånger hela dagen”, och så där fortsätter det tills jag ger upp.

Favoritfrågorna börjar alltid med hur eller varför. Hur det ser ut i skolan är något annorlunda eftersom min unge behöver känna tillit till den han frågar, varför det är så är också högst mänskligt men kan förklaras med en annan historia någon gång. Om det särbegåvade barnet ifråga inte känner något tillit till mig (som förälder eller i annat fall som pedagog till ett annat barn) kan det bli mycket krångligt att försöka lära det något nytt. Inte alldeles sällan kan barn med särbegåvningar och barn med NPF visa samma kraftfulla uttryck när de är understimulerade.

I grovt förenklade drag måste jag först förstå om barnet är understimulerad eller inte. Om så är fallet måste jag  acceptera att det ligger i omgivningens och mina händer att göra något åt situationen, och sedan måste jag försöka förstå varför barnet är understimulerat. På så vis ökar jag både mina egna och barnets chanser att förändra och förebygga besvärliga situationer och förhoppningsvis få en bättre dag tillsammans.

Mona Liljedahl är leg. lärare, föreläsare, skribent och konsult för Filurum, ett nätverk för kunskapsspridning om särskild begåvning/särbegåvning. Hon har också bidragit med publikationer hos Skolverket och Skolporten i form av stödmaterial kring särskilt begåvade elever.

den här sidan (som är hämtad från hennes egen blogg mona liljendahl.wordpress.com) kan du läsa viktiga svar på pedagogers frågor om särbegåvade barn i skolan och hur man undervisar dem.

Öka medvetenheten om psykisk ohälsa, även hos barn

Amerikanska hälsoorganisationen Kaiser Permanente har dragit igång kampanjen Find Your Words  och bl.a. gjort en 90 sekunders reklamfilm för att öka medvetenheten kring psykisk ohälsa och depression.

Rapporterna om barns stadigt sämre mående ökar och faktorerna är många. Ändå är det få som känner till att även barn kan vara deprimerade och att det är precis lika farligt för ett barn som för en vuxen. Det stora problemet är att barn precis som vuxna kan ha svårt att sätta ord på sina känslor och därför också har svårt att söka hjälp för sina problem. Andra faktorer till  varför man inte söker  hjälp kan vara skam eller skuld.

I ovanstående reklamvideo ser vi en ung pojke citera texten ur fantastiska Kendrick Lamars ”I” (på svenska: ”Jag”). Genom att våga, finna modet att prata om vårt mående ökar medvetenheten kring unga och depression och på så vis ökar också chansen att hjälpa varandra.

För information och stöd kring barn och ungas mående finns bl.a. BRIS.

7 dagars sopor

Tammy and Trevor surrounded by seven days of their own rubbish in Pasadena, California.

Amerikanske fotografen Gregg Segal bad olika sorters hushåll (singlar, barnfamiljer, par, singlar, kompisar) att under en vecka spara sina sopor för att sedan fotografera personerna med sitt 7 dagars avfall i Greggs trädgård. Med sina bilder vill fotografen uppmärksamma oss på hur mycket skräp och avfall vi faktiskt lämnar efter oss. Det är vi själva som är ansvariga för hur mycket skräp vi lämnar efter oss och bör tänka efter både en och två gånger innan vi väljer vilken förpackning vi exempelvis vill ha vår yogurt i. Klicka på bilden nedan för att komma till fotografens bilder av ”Seven Days of Garbage” (via The Guardian).

 

Joya, Santiniketa, Rabindranath, Chandramoha, Ben, Bodihisattba, and Omjabarindra surrounded by seven days of their own rubbish in Pasadena, California

 

Färgblindhet och hjälpmedel

Här nedan finns något så fantastiskt som videoklipp med färgblinda människor som för första gången i sitt liv får prova glasögon som gör att de kan se färger. Om du eller någon du känner funderar på att köpa den här typen av glasögon, så var beredd på att de inte funkar för alla, men för väldigt många i alla fall.

Okunskap bakom fasthållning samt tips (artikel)

Tack Tina Remius Strömberg för att du i Metro (2016-09-29) uppmärksammar hur pedagoger undviker fasthållning. Hon har intervjuat psykologen Annica Kosner som arbetar med utbildning av skolpersonal i hur man bemöter och hanterar problemskapande beteende i skolan (då framför allt med barn med olika funktionsnedsättningar). Att undvika fasthållningar  är ett arbete som jag menar kräver att alla skolans anställda måste synliggöra och jobba med vilken människosyn man i grunden har.

Genom att klicka på artikeln nedan öppnas ett nytt fönster så att du kan läsa den direkt ur nättidningen.
metro-fasthallning

Om synestesi, en värld av färger och nyanser

Idag läste jag en liten artikel i tidningen Metro på temat synestesi vilket påminde mig om ett bra TED-tal från 2011 på samma tema av och med Daniel Tammet. I Metros artikel nämneds psykologen Monica Vester Nima som för några år sen kom ut med boken ”En värld av nyanser: Om synestesi” som jag någon gång skulle vilja läsa. För att komma till ett radioinslag från Sveriges Radio (2013) där hon berättar vad det innebär att ha synestesi kan du klicka HÄR. Annars rekomenderar jag Daniel Tammets berättelse om att ha lingvistisk, numerisk och visuell synestesi här nedan.