Hur du undervisar särbegåvade barn

varfor-hur1

Min 8-åring har två särbegåvningar. Han är liksom många andra ungar med särbegåvning en stor perfektionist vilket ibland hindrar honom. Dels hindrar det honom i att slutföra en uppgift men han kan också helt låta bli att ta sig an och påbörja en uppgift eftersom kraven han ställer på sig själv (men också på omgivningen) är för höga och på ett eller annat sätt har han redan räknat ut hur och varför han (eller omgivningen) någonstans kommer att misslyckas med uppgiften. Då blir det istället ett tvärt ”nej” eftersom det är jobbigt att misslyckas. Är han tillräckligt motiverad (kanske tillsmmans med en person som han kan acceptera som ”ledare”) och energinivåerna är på topp så kanske han  ändå kan ta sig an och pröva. Av den här breskrivningen så låter det kanske som om det inte finns mycket han vågar ta sig för att pröva, men på något underligt sätt så har han ändå plötsligt förstått hur han ska göra, hur något fungerar eller varför. Plötsligt en dag kan han ta sig an uppgiften, plötsligt en dag så bara kan han det där tricket med sparkcykeln, eller förklara varför blixten tar genvägar ner till marken.

Att skriva eller läsa själv tycker han är fruktansvärt tråkigt. Så länge det inte finns koppling till hans egen verklighet, så länge han inte själv kan dra nytta av det är han fullständigt omotiverad och näst intill äcklad. Han kan knappt ta i skolans läsebok eftersom den är så tråkig. Men när han ser en varningsskylt på stan, eller någon spännande bild med undertext i en bok eller på TV, eller i spelen på surfplattan, då är det roligt, personligen nödvändigt och absolut motiverande att läsa. Att känna sådär är fömodligen högst mänskligt, det är bara det att somliga av oss är lite mer svartvita än andra. Är det kul då är intresseradarn PÅ, är det trist då är intresseradarn absolut helt och hållet SUPER-AV. Men hans förmågor att läsa och skriva säger ingenting om hans övriga begåvningar. Förmågor är en sak, kunskap och förståelse är något helt annat.

Hemma försöker vi hitta alla möjliga tillfällen där vi kan smyga in lite läs eller skrivträning i hans vardag, men tyvärr blir våra planer ofta genomskådade och han ger svar på tal. ”Skriv inköpslistan själv du som kan stava rätt” svarar han, eller ”Varför ska jag läsa sagan när du gör det mycket snabbare?”. Då gäller det att ha ett klurigt svar att komma med, som han inte kan värja sig för som ”Därför att jag har en förkylningsblåsa i halsen och min läkare har sagt att jag ska använda rösten så litet som möjligt”. ”Men då kan vi väl ta en bok utan text så slipper du läsa högt.” eller ”Vad heter din läkare?” eller ”Jag vet att du inte har ont i halsen för du har pratat och sjungit konstiga sånger hela dagen”, och så där fortsätter det tills jag ger upp.

Favoritfrågorna börjar alltid med hur eller varför. Hur det ser ut i skolan är något annorlunda eftersom min unge behöver känna tillit till den han frågar, varför det är så är också högst mänskligt men kan förklaras med en annan historia någon gång. Om det särbegåvade barnet ifråga inte känner något tillit till mig (som förälder eller i annat fall som pedagog till ett annat barn) kan det bli mycket krångligt att försöka lära det något nytt. Inte alldeles sällan kan barn med särbegåvningar och barn med NPF visa samma kraftfulla uttryck när de är understimulerade.

I grovt förenklade drag måste jag först förstå om barnet är understimulerad eller inte. Om så är fallet måste jag  acceptera att det ligger i omgivningens och mina händer att göra något åt situationen, och sedan måste jag försöka förstå varför barnet är understimulerat. På så vis ökar jag både mina egna och barnets chanser att förändra och förebygga besvärliga situationer och förhoppningsvis få en bättre dag tillsammans.

Mona Liljedahl är leg. lärare, föreläsare, skribent och konsult för Filurum, ett nätverk för kunskapsspridning om särskild begåvning/särbegåvning. Hon har också bidragit med publikationer hos Skolverket och Skolporten i form av stödmaterial kring särskilt begåvade elever.

den här sidan (som är hämtad från hennes egen blogg mona liljendahl.wordpress.com) kan du läsa viktiga svar på pedagogers frågor om särbegåvade barn i skolan och hur man undervisar dem.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s